För några år sedan ringde en företagare mig. Han hade för hög halt av flourid i sitt vatten som han använde i sin livsmedelsproduktion. Halten han hade var 2,4 mg/liter vatten och vid ny provtagning ungefär samma halt. Gränsen för otjänligt vatten går vid max 1,5 mg/liter.
Företagaren hade fått krav på sig att göra åtgärder för att reducera halten av flourid. Han hade kollat upp detta och kostnaderna för detta skulle vara mycket stora. Siffror upp mot 100.000 kronor nämndes.
Det första jag gjorde när företagaren hade ringt mig var att jag kollade upp varför det finns ett gränsvärde. I den nivå som han hade handlar om mycket små barns tänder och att dessa kan få fläckar när de blir äldre. Det handlar inte att de ska dricka vatten vid några få tillfällen, utan under längre tid än så.
Det intressanta är vad företagaren tillverkar. Han tillverkar starköl! Nu löste sig frågan ändå. På grund av själva processen reduceras flouridhalten.
Men det här blir det en krock när samma krav ställs på en enskild företagare som det gör på stora kommunala dricksvattenanläggningar. Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten ger en del möjligheter till undantag, men är svåra att få använda i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar