Plötsligt när vi står där kommer det en bil. Han är nyfiken på vem jag är, som står där och pratar med renägarna. Vi fortsätter i alla fall att prata om slaktavfall. Då berättar den nyanlände en intressant historia. Han har precis stoppat upp en liten fågel, en domherre. Avfallet från den lilla fågeln får han dock inte gräva ner. Han får inte heller kasta avfallet i soporna. Detta avfall ska skickas iväg till destruktion. Långt borta någon annanstans i Sverige. Nu är ju detta avfall så litet, så han har en frysbox, där han fryser sådant avfall. När mängden blivit tillräckligt stor beställer han transport. Tyvärr glömde jag fråga vad denna transport kostar. Den är inte gratis, utan företagaren ska betala vad det kostar.
Jag får hela tiden en bild i huvudet, en stor hög med slaktavfall efter många renar, som ska grävas ner. Och en mycket liten hög intill, från en liten fågel, som ska iväg till destruktion. Det är ju för väl att fåglarna i denna värld, får dö i frid, när de dör av sig själva. De behöver ju i alla fall inte skickas iväg för destruktion. Ibland kan man ju undra över vilken värld vi lever i.
Dessutom får företagaren med den lilla fågeln betala en avgift på flera tusenlappar varje år till myndigheten, för kontroll av avfallet. Men någon myndighet har han aldrig sett.
Jag tror att vi missar något här. Har vi fel fokus på kontroller. Det är väldigt mycket som inte kontrolleras i vårt samhälle.
