Mera om dricksvatten

Det finns en skillnad mellan det som kallas dricksvatten och det som bara är vatten. I Livsmedelsverkets vägledning om dricksvatten lan man hitta följande:

"Vid många livsmedelsföretag används vatten till andra ändamål än som dricksvatten. Exempel är vatten som används för rengöring av lokaler, disk, handtvätt m.m. Sådant vatten omfattas inte av dricksvattenföreskrifterna."
Vatten som används till konsumtion, i livsmedlen eller i kontakt med livsmedel är dricksvatten. Allt annat vatten är inte dricksvatten enligt Livsmedelsverket.

Är det inte dricksvatten gäller inte Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. Det innebär att det inte finns några regler för hur många prover som ska tas ut, vilka parametrar som ska analyseras eller vilka gränsvärden det är som gäller.

Om ni har dricksvatten ska detta undersökas två gånger per år i så kallad normal kontroll. Ett sådant prov kostar idag (13 september 2014) hos ett av Sveriges större laboratorier 848 kronor + moms. Det gör 1698 kronor per år. Antalet prover kan minskas ner till 1 prov per år om resultaten har varit konstanta och klar under de gränsvärden som finns under de två sista åren.

Utöver detta ska det tas ut ett prov för utvidgad kontroll. Detta kostar 8466 kronor + moms. En dricksvattenanläggning ska vara registrerad av kommunens miljökontor. En sådan registrering kostar en handläggningstimma. Denna varierar ganska kraftigt från kommun till kommun. Den lägsta kostnaden förra året var 500 kr per timma och den högsta 1252 kronor. Medelavgiften var 900 kronor per timma. Ovan på kommer en årlig kontrollavgift på vanligtvis två timmar.

Allt detta blir om man måste undersöka utvidgad kontroll första året innan man kör igång sin verksamhet totalt som lägst 9966 kronor och som högst 12222 kronor.

Kostnaden kan dock bli högre om något gränsvärde överskrids och man som företagare måste sätta in filter eller göra andra åtgärder i sin vattenanläggning.

Har man kommunalt vatten ska man inte behöva ta ut några prover.

Jag ska i kommande inlägg berätta om varför jag anser att detta är fel och att det finns möjligheter till att förenkla detta. Det är dock myndigheterna som bestämmer om det går att göra förenklingar eller inte.

Min bakgrund till detta är att jag är utbildad kemist och miljö- och hälsoskyddsinspektör samt 20 års erfarenhet av dricksvattenfrågor som livsmedelsinspektör och 10 år som egen företagare och livsmedelskonsult. Jag har också varit med och jobbat med en internationell skrift om utredningar av vattenutbrott.